Glöm inte oss

Varför tränar vi så mycket som vi gör.

Hur kan det komma sig att vissa orkar träna timme in timme ut varje dag året runt. Vad är det som driver dem? Hur orkar dem?

Ska man försöka titta på detta måste man först ta reda på varför personen började och vad deras mål är. Pratar vi om idrottsliga mål, pengar eller bara fast i idrotten?

Vissa har som mål att bli bäst och har det som högsta mål. Bli snabbast i världen, bli starkast, bli bäst (elitidrottare). Att förstå varför dessa tränar så mycket som de gör anser jag inte vara så svårt. Deras jobb är att träna och de har egentligen inget val. Ingen träning=sämre resultat=inga pengar. Tittar man bara på det utifrån denna aspekt så är det lätt att förstå. De måste fortsätta för kunna betala räkningarna (dock räcker inte detta som motivation för de flesta att fortsätta).

Men alla oss andra då. Alla vi som inte tjänar pengar. Vi som lägger ner lika mycket tid men får inget ekonomisk i slutändan. Vad driver oss? Här hade en av mina lärare ett bra ord för detta ”endorfinist”. En knarkare. En som knarkar endorfiner och behöver det för att klara sig igenom vardagen. I denna grupp klassar  jag in mig själv. En dag utan träning och jag klättrar på väggen. Får jag inte träna blir jag jobbig och svår att ha att göra med. Jag behöver träning likt en knarkare behöver sitt knark.

Detta är de ”positiva” aspekterna jag har valt att analysera. Det finns så klart flera.

Tittar vi istället på det negativa finns det mycket psykologi inblandat i det hela. Om du tänker på någon som har varit aktiv inom idrotten hela sitt liv så kommer detta leda till att allt denna person vet och någonsin har veta är just idrotten. Detta kan beskrivas i att idrottaren blir sin idrott. Tex vem är du? Jag är en hockeyspelare. Detta gör att idrottarens identitet är förknippat och består av idrotten. Detta kan leda till problem för individen. Vem är du om idrotten tas bort? Detta kan leda i vissa fall till att det aldrig går att släppa idrotten och om man tvingas till det kan det leda till depressioner och i vissa fall har man till och med sett självmord. Det är svårt att släppa en del av sin personlighet framförallt om man tvingas till det. Därför anser jag det att det är viktigt att se alla oss som aldrig blev något. Det är viktigt att förstå att det kostar många på vägen för varje proffs som kommer fram. Glöm inte alla oss andra.

Nu låter det som jag är väldigt negativ till idrotten i stort, men det är jag inte. Jag anser det bara vara viktigt att förstå vad idrotten kan leda till hos individer. Hur idrotten påverkar människor. Det finns så mycket mera än den fysiska biten i idrott. Den psykologiska biten är minst lika stor. Därför är det intressant att det som det oftast pratas om är enbart den fysiska biten. Den psykologiska biten glöms lätt bort.

Etiketter: träning psykologi

Kommentera gärna: